jag har suttit och läst alla era kommentarer och blir alldeles varm om hjärtat,tack för att ni finns och stöttar.
Alla ni som har gått igenom samma sak vet ju hur det känns.All sorg måste få ta sin tid,tårarna bara rinner för minsta lilla,och ingenting är roligt just nu.Även Peppe sörjer,och letar. Igår kväll när han skulle gå ut och kissa gonatt,så fick jag locka länge på honom.Han stod och väntade på att Famous skulle komma också.
Likadant i morse när vi skulle gå ut och hämta tidningen.
Nu är kaffet urdrucket,så jag ska ta tag i räkningshögen.Det lär väl skingra tankarna ett tag,
Roggan
23 februari 2010 12:24
Efter att läst ditt inlägg igår så klarade jag inte av av skriva någon kommentar. Är jäkligt blödig. Nu vill jag att du ska få en bra dag och du det finns något fint och det är minnena. En jättekram till dig.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?ar
Hebbe
23 februari 2010 14:08
Men vad ledsen jag blev när jag läste om Famous,,en liten tröst är ju att han inte har ont längre,och att du gjorde allt för att han skulle bli bra.Nu får du plocka fram alla glada minnen du har från er tid tillsammans.I ditt hjärta har nu Fmous ett eget litet rum..Sänder en stärkande Kram.
http://www.metrobloggen.se/boda
Aurora
23 februari 2010 15:25
Så klart att Peppe sörjer också. Han fattas ju er alla. Du får ge lite extra omvårdnad till peppe . Kram
http://metrobloggen.se/oro
margit
23 februari 2010 18:04
Hej Marita!
har läst...OCH förstår att sorgen och saknadne efter Famous
är stor!!!
Det gör ont...när man slutligen måste ta detta beslut...när hälsan på dem...inte är så att det blir en positiv vändning...ocm beslutet...att...
Vi är många som förstå..OCH tänker på dej!
Kram!
http://margitholm.blogg .se
AM
23 februari 2010 19:46
Älskade vän, Kära Mita jag beklagar verkligen din/eran förlust. Nu rinner tårarna på mig. Men så skönt att han nu får vila, o han springer redan pigg o kry någon annanstans är jag övertygad om.Han finns runt dig ändå. Tänk en sådan ynnest att fått haft en sådan verkligt trogen vän o kompis till Peppe //kramar om
http://www.metrobloggen.se/radiopraterskan
susanne p
23 februari 2010 20:05
Det är fyra år sedan jag fick ta bort min älskade Frille och än i dag får jag dagar som jag saknar honom otroligt, det kan bara komma över mej plötsligt... det tar tid och det ska få ta tid att sörja en älskad & saknad vän!
Kram
http://www.susannep.blogspot.com
Sussi
23 februari 2010 20:20
Jag har inte varit med om nåt liknade än så jag kan inte säga att jag förstår hur du känner men jag kan tänka mig! Jag har panik redan nu när Doris fyller 9. Man älskar ju sina husdjur så otoligt mycket. Man önskar man kan få behålla dom för alltid men så är det ju inte, tyvärr!
Peppe kommer nog leta ganska länge till. Han förstår ju inte riktigt som vi gör..
Ta hand om varandra
Kramisar
http://allt-om-inget.bloggagratis.se
lassika
23 februari 2010 20:35
Det är klart att om man skall man ge ett ord på vägen, det kostar så lite
Kram
cilla
23 februari 2010 21:23
det finns inget värre än att bli av med sina djur. man blir av med en bit av sitt hjärta. önskar jag kunde säga att man glömmer men det blir bara lite lättare efter en tid men man glömmer aldrig. försök att njuta av de glada minnena. kramisar
http://wiccankraft.blogg.se/mumsfillibabba
Mia64
25 februari 2010 09:01
Förstår att du är ledsen , jag kände det samma när min hund gick bort för 2 år sedan, han blev 15 år.Stor Kram till dig
http://mia64.blogspot.com