idag på eftermidagen så fick Famous somna in.Jag hoppades i det längsta att han skulle bli bättre.Det gick ju upp och ner.Men den jobbiga hostan och allt tjockt slem som inte ville ge sig trots penicillinet,gjorde att lungorna tog stryk.I samråd med veterinären så insåg jag att det var det enda rätta.Men gode gud så svårt,jag har ju varit med om det förr,men nu när man har levt med en hund i nästan fjorton år,så blir tomheten total.Att sitta där med den älskade hunden i famnen och se hur blicken blir tom och veta att nu är allting slut.Det går inte beskriva,och hur svårt det är att lämna honom där.
När vi kom hem ensamma, så gick Peppe runt oss och letade.Han har fortsatt se fundersam ut,vi har legat på sängen han och jag,och han har legat tätt intill mig.
Jag är så ledsen så det går inte att beskriva,det kommer att ta tid,men så är det ju.
annsan_s
22 februari 2010 21:57
Jajjemensan, jag älskar all fisk och du får gärna ta receptet!
Vi har oxå haft kallt i dag med sol.. De vore inte dumt om man kunde göra det.
Vila i frid Famous. Förstår att du saknar han! Kram och ha de gott vännen..
http://annlouises.webblogg.se
yvonne
22 februari 2010 22:57
Är med dej i tankarna.Jag vet hur svårt det är att lämna en vän..Men du vet att du har fattat ett rätt beslut. Kramar om dej och klappar dej på kinden min vän
http://metrobloggen.se/skaningen
Mia systeryster
22 februari 2010 23:19
Nu gråter jag. Stackars er!Vet hur hemskt det är att låta en familjevän somna in( jag har varit i samma sits)En sorg som bara vi hundägare kan förstå. Önskar att vi bodde närmare, då hde du fått en stor varm kram. Tänk på att du gjorde det som var bäst för Famous, han mådde inte bra, dessutom så var han gammal. Du är en sann djurvän även om du just nu känner dig ledsen!!Kramar om och tänker på er!!
http://www.systerystersdagbok.blogg.se
*tingeling*
22 februari 2010 23:19
oj oj kära nån, jag hade verkligen hoppats han skulle bli frisk igen bara han fick i sig medicinen... men han var ju gammal o då orkar ju inte kroppen på samma vis... Förstår så väl hur du känner dig, saknaden efter min Pyret känns fortfarande.. en liten tröst är att man har en hund kvar, vet inte hur jag skulle klarat om jag inte haft skrållan när jag kom hem igen... Tänker på dig.... kramar om....
http://www.metrobloggen.se/hyttabytt
Fenixmona
23 februari 2010 02:55
Å´lilla gumman, så ledsen jag blir. Jag vet vad du går igenom nu, jag vet hur det känns...det är ett fruktansvärt svårt beslut att ta. Ni fick ändå så många fina år ihop och du gjorde det som var det bästa för Famoues så han slapp att lida. Kramar om dig vännen!
http://fenixmona.blogspot.com
Stattinskan
23 februari 2010 06:32
Goaste vännen, det var inte länge sedan jag befann mig i samma situation så jag förstår om hjärtat håller på att slitas ur bröstet på dig. Det hjälper inte med alla förnuftiga tankar om "vännens bästa"., man vill bara att de ska finnas nära en igen ... och det ÄR tillåtet att vara ledsen ...
Varmaste kramen Mita
http://metrobloggen.se/stattin
Pem
23 februari 2010 08:09
Nej va ledsen jag blir, visst e de så att han har ju de så himla mycket bättre nu men jag förstår hur detta sliter i hjärtat på dig/er!
Kramar i massor å ta hand om dig/er........................
http://metrobloggen.se/pem26
Berith
23 februari 2010 08:18
Kära Marita , min vän , jag sörjer med dig /er, jag sitter här med tårarna som trillar ner på min kind.....
Känner verkligen med dig min vän ....
Många varma kramar till dig/er ........
http://maxmax.bloggplatsen.se
lassika
23 februari 2010 08:52
Alltid sorgligt när man får göra så
Många kramar
Sussi
23 februari 2010 10:06
Nej fy Marita. Vad ledsen jag blir nu för eran skull. Nu kan jag inte heller jag hålla tårarna borta! Usch. Jag hade verkligen inte väntat mig det här!
Men som tur var så har vi möjligheten att sända våra älskade husdjur vidare utan att dom ska behöva lida.
Tänker på er.
Bamsekramisar
http://allt-om-inget.bloggagratis.se
Ulrika
23 februari 2010 23:42
Stackars stackars dej!! Å vad jag lider med dej!! Det är verkligen den mörkaste baksidan med att vara djurägare, men dessvärre oundvikligt. Jag bävar själv, vår gammelvovve fyller 12 nu... Tur att solsidorna och lyckostunderna trots allt uppväger! Tröstekramar från mej till dej! Jag förstår att du behöver många, många nu...
http://fabulousforty.blogg.se
Lena,Hekaya& Donna
24 februari 2010 18:38
Usch så förfärligt att mista sin vovve så där, kan bara tänka mig sorgen och tomrummet, men det kommer nog en dag när du kan se tillbaka och minnas vilken underbar resa ni hade tillsammans. Tänker på dig. Kramar från oss i Boden.
http://www.rhodesianridgeback.bloggplatsen.se
Anna, Maja & Hedda
27 februari 2010 18:48
Jag tänker på dig, å tårarna rinner just nu. Fy så jobbigt. Jag vet att jag har samma sak framför mig, jag fasar. Men samtidigt så vet jag att de får de bättre och slipper ha ont eller ha problem...men det är ingen tröst. Stor varm kram från mig /Anna
http://www.ridgebacktassar.se